AKTUELLT     OM FÖRENINGEN     OM ELEFANTER      BLI MEDLEM/FADDER      HIT GÅR BIDRAGEN      KONTAKT      BUTIK

Om Elefanter

Elefanten är det största landdjuret i världen. Sedan mammutarna dog ut har endast två elefantarter överlevt: den asiatiska elefanten (Elephas maximus) och den afrikanska (Loxodonta Africana).

Den asiatiska elefanten är mindre (sällan högre än tre meter) och lättare (en vuxen väger ca 2-4 ton). Öronen är också mindre än hos den afrikanska elefanten.

Den afrikanska elefanten är både högre och tyngre (väger ca 4-5 ton) och öronen är väldiga. Elefanten faller ut dem när den behöver fläkta sig eller då den vill skrämma en fiende och verka ännu större än den är.

Det mest karakteristiska för elefanten är förstås snabeln, som på samma gång är stark, smidig och känslig. Snabeln fungerar som en smidig hand. Med den kan elefanten t ex plocka blommor och ge ömsinta smekningar. Men den är också en kraftig muskelmassa som kan knäcka träd. Snabelns yttersta spets är särkilt känslig och skickar mycket precisa signaler till hjärnan om det den rör vid, signaler som kompletteras av dem som kommer från de hårstrån elefanten har över hela kroppen. Med snabeln andas den, äter, blåser vätska, damm eller sand över kroppen. Elefanten kan också alstra ljud i den – från olika trumpetstötar som uttrycker rädsla, utmaning eller ilska till sådana läten som är avsedda för släktingar, kamrater och vänner.

Familjeliv och social närhet är otroligt viktigt för elefanter. De bildar tidigt starka band och ungarna uppfostras av honorna i flocken tills de är runt 14år gamla. Honan är dräktig i ungefär 22 månader. Ungen väger ungefär 100 kilo vid födseln. Sin långa och lyckliga barndom tillbringar elefanten med att leka, bada och lära sig saker. Farorna som hotar är moderns död och framför allt flockens splittring.

Inom flocken är elefanterna hjälpsamma och tillgivna mot varandra. Elefanternas trygghet består av den samlade enorma styrka som flocken utgör. Varje flock har sin ledare “matriarken” – en gammal hona. Dödas hon blir hennes följeslagare hjälplösa och får svårt att överleva. Det är matriarken som besitter stor kunskap om till exempel att hitta till vatten och hur man agerar i krävande situationer.

Elefanten har en mycket väl utvecklad hjärna och är mycket intelligent. Familjelivet påminner mycket om människans. Omsorg om skadade och sjuka kommer till uttryck genom såväl smekningar med snabeln som olika läten, rörelser och miner. Elefanten sörjer döda eller skadade familjemedlemmar och de kan även begrava sina döda med jord och kvistar. Elefanter har gott minne, det är känt att de kan stanna till vid dödsplatsen för en flockmedlem flera år efter dödsfallet.

En elefant kan bli uppemot 70 år gammal. Vuxna elefanter har inga naturliga fiender, men deras existens hotas i dag av tjuvjakt och kraftigt minskade revir.

I Asien

Idag är ett av de stora hoten mot elefanter turism- och nöjesindustrin. Elefanter som ska sättas i arbete inom turismindustrin måste i ung ålder gå igenom en s.k. “träningskross”. Detta är en mycket grym metod som innebär att ungen rycks bort från sina föräldrar och kedjas fast i bur, för att sedan få spikar och vassa pinnar stuckna eller slagna genom öronen och mot kroppen, samtidigt som tränaren ropar kommandon som elefanten ska lära sig. Träningen pågår i flera dygn. Målet är att krossa självkänslan och bryta ned ungen för att den ska bli helt undergiven sin tränare.

I slutändan är det till stor del vad turisterna väljer som kommer att bestämma framtiden för elefanterna i Asien och om det finns engagemang och krafter som vill bevara elefanten som det mäktiga, fantastiska och imponerande djur som det är och med hänsyn till elefantens naturliga livsvillkor. Även människans utbredning och krig ställer till det för elefanterna. I Thailand har flera elefanter skadats allvarligt av landminor. Dessa tas om hand på världens första elefantsjukhus, som Föreningen Försvara Elefanterna sponsrar.

Elefantturism bedriven med elefantens välmående som riktmärke och mål kan också ge räddning åt elefanterna. I Elephant Nature Park utanför Chiang Mai i norra Thailand finns ett exempel på just sådant. 1996 byggdes en fristad för föräldralösa elefanter. Där arbetar både personal och volontärer, elefanterna är över 30 till antalet och hemlösa hundar och katter lever tillsammans i reservatet.

I Afrika

Elfenbenshandel och den medföljande jakten på elefanter för betarnas skull är det största hotet mot den afrikanska elefantens överlevnad. Malda elfenben och noshörningshorn används flitigt inom traditionell orientalisk medicin och tros kunna kurera en rad åkommor och sjukdomar, från feber och kramper till cancer. Den ekonomiska boomen i Asien har lett till en köpstarkare marknad och en ökad efterfrågan på det dyrbara elfenbenet. Priset på elfenben har skjutit i höjden och kan uppgå till flera tusen dollar per kilo. Elfenbensförsäljning förbjöds 1989, men tjuvjägare och den svarta marknaden lever vidare utanför lagens ramar.

Organisationen TRAFFIC, som följer utvecklingen av den illegala handeln, rapporterar att stora beslag av elfenben tyder på att tjuvjakten på elefanterna ökar i Afrika. 2011 var ett riktigt fruktansvärt år för elefanterna, säger Tom Milliken som representerar TRAFFIC. Utvecklingen tros bero på den ökade efterfrågan av elfenben i Asien. Största efterfrågan kommer ifrån Kina och Thailand.

Flera stora beslag har gjorts bara under 2012, som i Kameruns Nationalpark Bouba N’Djida i västra central Africa där uppemot 450 betar hittades. I april beslagtogs 707 betar och norshörningshorn och elfenbenssmycken nära den Vietnamesiska gränsen. Detta ger en bild av hur akut tillståndet är och att ökade räddningsaktioner måste sättas in nu.

Den illegala jakten och handeln med elfenben är mycket välorganiserad och den pågår över hela Afrika. Kriminella ligor är tungt beväpnade och drar sig inte för att skjuta människor som står i deras väg. Skogvaktare och tillsynsmän i de drabbade områdena har fått specialutbildning för att bekämpa den illegala handeln, men behöver internationell hjälp för att finansiera skyddsprogrammen.

Kinesiska myndigheter hjälper med att göra allmänheten medvetna om konsekvenserna av brukandet av elfenben. Det är inte endast ett problem för vilda djur utan ett globalt problem som påverkar ett helt ekosystem.

Nyligen har man börjat observera att elefanter oprovocerat börjat angripa och döda noshörningar i en nationalpark i Sydafrika, något som inte överrenstämmer med deras naturliga beteende. Psykologen Gay Bradshaw som är chef för Kerulos Center i Oregon, USA, som forskar om elefanters beteende, började söka sig bakåt i tiden för att se om det fanns en förklaring till att de uppträdde så onaturligt. - “Vi fick reda på att man för tjugo år sedan skjutit av elefantstammen för att de blivit för många och inkräktade på böndernas mark. De djur som angrep noshörningarna var alltså ungar som blivit föräldralösa efter avskjutningen. Nu visade djuren på samma beteenden som människor som genomlidit folkmord, övergivits eller förlorat sin familj. Även till synes oprovocerade angrepp på människor har ökat de senaste åren i takt med att elefanternas livsrum runt om i världen krymper, när människan breder ut sig”.

En studie i Uganda visade att många honor mellan 15 och 25 år helt saknade nära familjemedlemmar. Jakten förändrade ofta deras sociala struktur, eftersom jägarna gärna siktade in sig på de äldsta elefanterna med resultatet många elefantfamiljer har förlorat majoriteten av de vuxna honorna. Förlusten av äldre elefanter och de extrema psykiska och fysiska trauman som det innebär att ha varit med om en massaker av familjemedlemmar påverkar en elefantungens utveckling negativt. Allan Schore, som är expert på trauman hos människor och verksam vid universitetet UCLA i USA, anser att elefanternas beteende stämmer in på diagnosen ”posttraumatiskt stress-syndrom” hos människor.

Bradshaw hävdar att om vi fortsätter att bortse från elefanternas grundläggande behov av utrymme och det sociala samspelet med andra djur, kommer det snart inte finnas några elefanter kvar.

Vad kan man göra själv?



Rekommenderad litteratur:

“Elephants on the Edge: What Animals Teach Us About Humanity” G.A. Bradshaw, Yale University Press, 2009.